Ända sedan jag kan minnas har böckerna alltid varit en stor del av livet.  När man var liten var det böcker med lite text och mycket färgglada bilder som gällde. Sen gick man med i bokklubbar och började avancera. Då började man läsa de klassiska ungdomsböckerna Wahlströms  med röda ryggar. Det var allt från Kitty, Tvillingarna från Sweet Valley High, Sabrina tonårshäxan och massa andra spännande begagnade böcker. Man nästan slukade böckerna och nästan varannan dag fick man antingen gå till biblioteket eller bege sig sig till närmaste bokhandel.

Så här pågick det under några år, fram tills då när intresset plötsligt fallerade totalt. Böckerna stod kvar där och trängdes i bokhyllan, men inte var det någon som ville läsa dem. Nej, icke sa nicke. Nu fanns det andra aktiviteter att roa sig med. Plötsligt hade andra meningsfulla ting satts i spel. Det som nu var på tapeten var killar, smink, fest och andra busigheter. Med andra ord, tonåren var på ingång, och det ordentligt. Då spelar det ingen roll hur stort inflytande böckerna och läsningen hade på ens liv förut.  Det var nu ett minne blott, och det enda man intresserade sig för nu var huruvida man fick en killes telefonnummer eller inte.

Åren rann iväg ännu en gång och vipps så hade tonårsperioden passerat förbi utan att man ens hann säga hej.  Sakta men säkert började böckerna ramla tillbaka in i ens liv. Och så har det fortsatt ändå fram till dagen då man blev en tvättäkta bokmal.